Det blir ju lite fånigt att börja varje inlägg med I’m back! men det är så det känns. Har verkligen kommit ifrån mitt egna bloggande såpass mycket att jag knappt kommer ihåg vad jag skrev om. Vi har fått hem 2 kissar. Som med det mesta i vårt liv så skedde det från ena dan till den andra.
Vi har pratat löst om katt men det är småsaker som ”den där jäkla kattlådan, hur mycket är vi hemma, tänk om vi vill resa bort osv”. Jag är medlem i en del Säljessidor på Facebook och nu var det en tjej som sa att hennes bror ville bli av med sina katter pronto annars skulle de avlivas til helgen. De är födda november -09. Jag fick lite panik och tjatade på Jonne om att vi åtminstone kunde ge dem ett hem tillfälligt så att de inte behöver avlivas men han var tveksam. Sen skrev en annan tjej att hon ville ha katt men de skulle vara bortresta till den 4:e april.
Sa det till Jonne och då sa han att: OK, då.
Känns väldigt ovant att ha kissar hemma och de är väl lika ovana de men verkar ta saken med ro. Ungarna är såklart överlyckliga. Som det är nu så ska de flytta hem till den tjejen den 4:e april men sen vet man ju aldrig om vi får panik och bara måste behålla dem. Kan ju hända menar jag. 
Det jag märker för mig själv är att jag tycker det är jättekonstigt att ha katter hemma som inte är Zelda. Hon har varit borta i flera år och ändå så känns det som om jag sviker henne. Vi hade dessutom en sån där omedelbar kontakt som jag inte haft med nån annan kisse sen dess så just nu bor det två katter här. Väldigt söta och keliga och jag gillar ju katter generellt men inte mer än så.
Jag har ett allvarligt fall av färgklåda. Vill bara måla alla rum turkosa! Eller ja ok, kanske inte alla men jag vill ha fäääärg! Vårt vardagsrum lider av beigesjukan och jag kräks på det snart. Seriöst alltså. Endera dan när Jonne kommer hem komme rhan upptäcka en turkos fondvägg eller nåt.
Alla rum är liksom ”mellanmjölk” förutom Stellas rum. Nikes är ljusblått, vårt sovrum är tråkgrått, hallen Stockholmsvit. My god vad jag hatar den färgen, also known as bajsvit!
Jag känner att i sommar kommer det få bli lite målande och tapetserande nånstans annars blir jag knäpp.
Giraffen ovan fyndade jag på loppis och den hänger just nu bakom dörren i Nikes rum. Full med älvkläder, väskor och diverse.
Vet ni om att denna lilla sötkorv fyller 3 år om bara 9 dagar! Jag måste skaffa mig själv en till bebis, kolla bara på henne. Är du på Sara?
Läste 31 december och blev lite chockad. Var det verkligen så länge sedan jag uppdaterade? Man kommer ur bloggandet rätt fort när man pausar. Inte planerat men ändock.
Den 13 mars fyller min lilla hoppsanunge 3 år. Hur i hela friden är det möjligt undrar jag? Stora fyller 5 i maj. Det känns verkligen helt galet. Är jag mamma till en 3 och 5-åring? Apropå barn så längtar jag så förtvivlat efter en 3:a. Känner mig inte alls färdig med den biten. Trots att jag verkligen inte diggar att vara gravid så finns det inget som slår känslan att känna små sparkar inifrån magen och veta att man bär ett litet mirakel under sitt hjärta.
Dessutom är det världens bebisboom på jobbet. Jag skojar inte. Sen jag började så har 3 blivit gravida och vi är bara ca 25 som jobbar där.
En annan sak som är helt galen är att det den 8:e januari blev 3 år sen pappa dog. Hur är det möjligt? han har aldrig träffat Nike men det glömmer jag titt som tätt. Jag tänker fortfarande att jag ska ringa honom, att han kan hjälpa mig med uteplatsen i sommar, att han kommer gilla grytan jag lagar, att… och så finns han inte där. Jag kan inte beskriva känslan, det går inte. Man känner bara att nåt fattas. Jag kan fortfarande börja gråta om jag börjar prata med nån om att pappa är död. Andra gånger så kan jag säga det utan att jag får tårar i ögonen. Mestadels för att jag försöker att inte tänka på vad jag säger.
Bloggen kanske heter Blah Blah och jag kan vara nog så oseriös emellanåt men jag märker ett mer markant behov av att skriva innerligt. Ingen bryr sig egentligen om var jag köpt min tröja (OK, ironiskt men ni hajar). Men kanske hjälper det nån annan när man skriver om sina egna känslor?

ÅRETS PROJEKT: Måste ju vara det lilla dockhuset som jag målat på i tid och otid. Inga stora radhusprojekt det här året (och tacka gudarna för det).

ÅRETS LÅT: Jag som inte är en musikmänniska fastnade för Maria Menas – Mitt lille land som spelades i samband med Utöyakatastrofen. Så fin. <3
ÅRETS RESA: Jag åkte ju till Turkiet med Nike men årets resa är inte den utan att jag började på ett nytt jobb och äntligen landade. Att känna: Det är ju det här jag ska göra! är så tacksamt.
ÅRETS KÖP: Min iphone! Teknikfreak jag vet men den är ju så bra till allt!
ÅRETS SÄMSTA KÖP: Tja, lilla sjöjungfrun 2 på VHS kanske inte var det smartaste…
ÅRETS LENA: Jag upptäckte att jag är riktigt bra på det jag gör. Vilket inte alltid varit fallet.
ÅRETS SLIT: Åh hå. X antal fredagar på #Adamlive + en del övertid var väl inte det vilsammaste alla gånger men ändå kul.
ÅRETS PLAGG: Mina jeansleggings! Köpte 4 par tom, haha!
ÅRETS LYCKA: Mina underbara fina ungar. Vad vore jag utan dem? Älskar dem så mycket så det gör ont.
ÅRETS FÖRÄNDRING: Jag fick jobb. Från att vara hemma och såsa till värsta karriärskvinnan. Typ.
ÅRETS FILM: Vilka filmer såg jag i år egentligen? Kommer just nu inte på en enda som stod ut.
ÅRETS BOK: Två stycken. De två näst sista delarna av Jordans Tidens hjul. Ett projekt jag började läsa i åttan (!).
ÅRETS SKIVA: Allt med Melissa Horn. Älskar henne.
ÅRETS HURRA: Jonne som har blivit Mr Housewife typ. Han hämtar/lämnar, lagar mat, städar, tvättar ja you name it. Det som jag gjorde i typ 4 år
Men anyway!
KOMMANDE ÅRS FÖRHOPPNING: Att vi får vara friska och starka. Att ingen dör. (Sånt kan man aldrig veta) Att jag kommer igång med träning och kost. Att jag kan operera ögonen. Att jag och Jonne får tid att göra saker på tumanhand.
Jag till Stella: Gå och kissa, jag ser ju att du är kissnödig när du hoppar runt sådär.
Stella: Jag är inte kissnödig. Jag är lycklig!
Well, can´t argue with that.

Jag tävlar om ett barnbokspaket från Bokunge. Vill väldigt gärna vinna och är inte med i många tävlingar där man ska länka och greja men hallå, barnbokspaket!
Tävla ni med! (Eller nej, gör inte det
)
Jag tycker det är orättvist att ungarna kommer hem med massa baciller som jag åker på. De små liven seglar oberörda genom livet typ. Själv hann jag jobba måndag innan jag på kvällen satt med svabbhinken i knät och kräktes ögonen ur mig. Och genom näsan också thank you very much. Detta skriver jag bara för att betona hur oerhört synd det var om mig. Magsjuka är det äckligaste jag vet, fy fan.
Idag är jag piggare men sitter hemma i ”karantän” medan jobbet har konferens. Vilket var lika bra tror jag för jag märkte att jag inte var riktigt lika piggelin som jag trodde att jag var. Är inte sugen på mat och när jag äter så får jag i mig två tuggor innan jag mår illa. Prima liv liksom. Sa jag att jag hade ryggskott i förra veckan? Lär ju få en fet lönecheck i december. Uff.
Jaja, gnäll, gnäll. Kunde i alla fall äta frukost med mina småtroll och hämta dem tidigt. När jag läste godnattsaga för Stella ville hon ha det förklarat för sig hur barn blir till. ”Är det liksom nån pinne som kommer in och sen så blir det en bebis och…” Ahum. Jag vet inte vad de lär henne på dagis.

Jag kan ju konstatera att jag suger på att klippa till rutor men däremot så tycker jag att kompositionen funkar.
”Fulsydde” ett lapptäcke till docksängen av rutor som jag verkligen hade klippt fel och strök inte ens emellan så det är lite snett och vint. Men det duger till en docka.
Har lite andra rutor som ska in i Nikes täcke sen.







