Kan ni fatta att det här lilla yttepyttepyret fyller ett år om bara 2 timmar och 45 minuter? Mina händer kommer fortfarande ihåg tyngden av henne när jag bar henne på axeln och hade handen lååångt uppe för stödja hennes lilla kropp. Jag vill verkligen stoppa tiden. Det här året har gått alldeles för fort. Nu är hon den charmigaste hårbollen på den här sidan planeten och jag tror mitt hjärta växer en smula varje dag för var får all kärlek plats egentligen?
Du är vår mest älskade lillasyster Pio-Pio och jag vet ärligt talat inte vad vi skulle göra utan dig. Grattis på födelsedagen, mitt älskade, underbara barn!

Och ja, om jag är vaken 01:45 så kommer jag garanterat att gråta floder, det hör till på mina barns födelsedagar. Fatta, vid den här tiden för ett år sedan så hade jag värkar! Och sen kom hon, vår lilla gudinna.

Det känns så dumt att skriva det här inlägget för jag har ingen relation till Anna mer än att jag började läsa hennes blogg för ett par månader sen och hejade på hennes kamp mot cancern i kommentarerna. Just nu ligger hon och sover, en sån sömn som man förmodligen inte vaknar upp ur och det gör mig så himla ledsen för jag trodde verkligen att om någon skulle klara det så var det hon. Livet är kort och man ska ta tillvara på varje ögonblick som man så klämkäckt får höra men det är verkligen så.
Jag tänker ge mina ungar en extra kram idag och tänka på att det finns en liten Tilda som inte kommer ha den förmånen längre.

Sov så gott Anna, tack för att du berörde mig.

Det är så orättvist. Alla är sjuka utom Jonne. Han som tjuvröker och inte borde ha topphälsa kommer alltid undan när ungarna blir förkylda medan jag blir tvärdäckad. Jag har tappat rösten och i morse trodde jag att det var ögoninflammation på G.
Förhoppningsvis är jag frisk tills imorgon för då ska jag och Nike äta middag med Elma inne i stan. Jonne tog med sig Stella i morse och så fort Nike började gnugga sig i ögonen så gick vi och la oss och sov i säkert 2 timmar vilket var mer än välbehövligt. Vi hade gäster igår och vid kvart i tio var jag så kräkfärdig av trötthet att jag hade kunnat gråta, så är min status nu.

… full med kärlek. I alla fall för mig. Har få saker kvar från farfar och de saker jag har värderas väldigt högt. Den här lilla burken innehåller kakao och har alltid gjort det, i alla fall så länge jag kan minnas. På helgerna brukade jag alltid åka till farfar och hans sambo och seeent på kvällen brukade vi dricka varm choklad och äta ostmackor på sånt där Bergisbröd. Jag har så mycket minnen från farfar och just idag blev det premiär för riktig varm choklad med kakao, socker, grädde och mjölk för Stella. Hon älskade det. Jag hoppas att hon kommer tycka att den där lilla omärkvärdiga burken innehåller lika mycket kärlek och magi som jag tyckte.

Hey!
Jag lever om än något förkyld. Nike håller på att få en tand och har spenderat vissa nätter med att vakna var tionde minut, känns det som i alla fall. Man tycker rätt synd om henne när hon har så ont att hon spjärnar med hela kroppen. Jag tycker rätt synd om mig själv också för preciiiis när jag ska somna in så vaknar hon. Man blir ju knäpp. Och förkyld uppenbarligen. Skulle nån ge mig en enkel tillbaks till Thailand så skulle jag kasta mig in i första bästa taxi till Arlanda, I’m telling you.
Vi tog i alla fall en tur till centrum där jag bytte till mig Sött, sweet, dulce när jag lämnade tillbaka en annan bok. Har inte hunnit kolla så mycket i den och jag är ingen dessertbrutta egentligen men det kan vara kul att bjuda på nåt annat än bär och glass när man har gäster. Jag är rätt förtjust i Anna Bergenström också, har de flesta av hennes kokböcker. Sen tycker man ju att man har fyllt shoppingbehovet när man precis kommit hem från Thailand men det blev två par treggings (de är ju asfiffiga) till mig och två apsöta blusar till Stella. Hon fick dessutom ett par turkosa paljettbasketskor som jag visade henne och blev heelt tokig!

Who can blame her säger jag, jag vill också ha såna. Såg att det fanns treggings i hennes storlek men let’s face it, den där lilla teletubbien kommer inte i dem. Nu ska i alla fall jag pallra mig i säng och hoppas på att jag kan sova lite i alla fall, det känns verkligen som om nån kört ner taggtråd i halsen på mig som jag skrev på Facebook. Det känns enklare att bara skriva en enkel statusrad så frågan är om man skulle börja twittra istället.

Jag kanske skulle rota fram ett graviditetstest ändå för det är nåt uppenbart fel i huvudet på mig. Jag har rensat ut barnens Thailandskläder och andra urvuxna storlekar, plockat fram nya storlekar och vikt in dem i skåpen. Jag har rensat min egen garderob, sorterat tvättberget och sorterat i ungarnas klädlådor. Rensat upp i arbetsrummet-to-be, burit in lite saker som ska dit. Packat upp kartonger som stått forever, bytt kuddarna i soffan, gjort lite Traderahögar, packat ner de sista julgrejerna och organiserat dem, kört några maskiner och kört det vanliga hemma fixet, ut/in ur diskmaskinen, torka ytor osv.
Man kan ju tro att jag går på nåt uppåttjack för så här effektiv är jag inte i vanliga fall. Har dessutom två små snorgnällon hemma också. Nu funderar jag som bäst på om jag ska böra med alfabetstavlan och siffertavlan till Stellas rum men det kanske är lite overkill. Imorgon ska jag i alla fall koppla in Magic Mousen jag köpte i Thailand och den lånade Wacomboarden.
Dessutom borde jag få medalj för hur jag hanterar vissa Blocketmänniskor. Jag är helt ok med att man försöker pruta men när man sagt nej tre gånger så borde personen ifråga fatta vinken och verkligen inte pruta ner det till 1/3 av priset. Seriously! Att man sen dyker upp en timme senare än man sagt och det redan är sent nog… Morr! Eller när man säger att det finns billigare på Blocket. Köp dem då! Puckon!

Man skulle kunna tro att jag är gravid så som jag röjer. Vi la ut tv-bänken på Blocket för nån dag sen och det satte igång allting. Jag la ut en del bebissaker som inte användes så mycket så att jag lär använda dem en tredje gång. Lektältet åkte ut också och sen fick jag tuppjuck på hallen så alla hallmöbler ligger ute. Har inte riktigt kommit fram till vad jag ska ha i stället men det löser sig nog. Dessutom funderar jag på att måla över tapeten i hallen trots att det inte var så länge sen den blev uppsatt.

Man får lite blodad tand när man röjer ut så jag funderar bäst på om jag ska måla om vitrinskåpet i ek i nån avvikande färg, typ knallgult eller rött men det är inte prio ett på listan just nu. Vill få ordning här hemma för det ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig jämt! Såg en annons på Konsum för ett tag sen om några tonårstjejer som ville ha lite extrajobb och om jag hittar den igen så lär jag fasiken anlita dem för att vika alla kläder här hemma. De blir ALLTID liggande, jag avskyr att sortera och vika kläder. Jag är så trött på vår soffa men Jonne har sagt att vi inte ska ha en ny på ett tag men sen sa han att om jag lägger ut den och får den såld så börjar inte han gråta direkt. Ska nog lägga ut den också. Vi får väl sitta på täcken så länge, ha ha!
Jag lär lägga ut rubbet. Undrar om man kan lägga ut Jonne på Blocket också? Man kanske skulle få nåt för honom menar jag.

Nej, jag har inte tänkt lägga ner riktigt än men jag tycker att bloggen är livlös, både i texter och kommentarer men det kanske avspeglar mig lite grann, vad vet jag? Jag skäms för att jag har mage att klaga efter 6 veckor i Thailand men det är lite jobbigt nu. Jag har en rejäl släng av: vad-ska-värdelösa-jag-göra-med-resten-av-mitt-liv -ångest varvat med ledsenhet? Den här vintern, snön som ligger i drivor och mörkret som sänker sig skickar mig direkt tillbaka till förra året i februari och de flesta vet ju hur det var då. Höggravid, förkyld, bihåleinflammation, krisigt förhållande och en bortryckt förälder. Jag vill inte vara där igen. Jag orkar inte.
Sa jag att jag känner mig värdelös?

Anyway, mitt i alltihopa så fick jag en kommentar av Susanne där hon skrev att jag fått en utmärkelse som en Kreativ Blogger (Jag stör mig lite på svengelskan men ok då) med motiveringen: Blah Blah, för att hon helt enkelt är en kreativ person – på många sätt. Det gjorde hela min dag kan jag säga, trots att jag nästan aldrig själv orkar föra vidare fanan men nu jäklar ska det bli lovebombing så det så!

Reglerna:

1. Kopiera utmärkelsen till din blogg
2. Länka till den person som givit dig utmärkelsen
3. Berätta sju intressanta fakta om dig själv.
4. Ge bort utmärkelsen till sju stycken, och tala om det för dem.

Fakta:
Just intressanta vet jag inte om de är men sånt ni inte vet då?
1. Jag vann silver i ett taekwondomästerskap en gång trots att jag bara var gulbältare. Tävlade i – 51 (det var ett tag sen!)
2. Jag, Lollo & Helen (syskon som jag vuxit upp med, Lollo är min soulmate) jobbade som fyrverkeripackare en vecka i december för massa år sen och gjorde såna där fyrverkeripaket i ett lager i Jordbro. Heeelt galet, det låg kartonger staplade överallt och fyrverkerierna var inte de bästa, på vissa föll krut ur i andra änden… Behöver jag säga att det var rökförbud där? Vi jobbade från 7 på morgonen till 10 på kvällen för femti spänn i timmen. Tror vi var typ 14?
3. Jag pillar i håret, oftast när jag ska sova eller sitter stilla. Har gjort det sen jag var bebis typ.
4. Jag var livrädd för vatten när jag var liten. Höll på att drunkna på dagis och efter det så kunde jag knappt vara i utan flytkuddar, bräda och att få hålla hårt i räcket. Efter en timme i vattnet släppte jag räcket. Varenda gång tills jag fyllde… 10 kanske?
5. Jag hade inga kompisar att vara med i lågstadiet. Utfrysning kallas det visst. Brukade låsa in mig på toaletten och gråta på rasterna.
6. Jag var 15 när jag kysste nån första gången. Not so pleasant, tyckte jag.
7. Jag pratar hyfsat bra grekiska. Fast nu var det ett tag sen jag pratade regelbundet så jag är lite ringrostig.

Nominerade:
Jag skulle kunna göra listan kilometerlång, det finns ett skäl till att jag har arton miljoner feeds i min Bloglines.

1. Eponine – Seriöst, hon är coolast! Exilsvenska som jobbar inom fastighetsbranschen i Dubai och hela tiden strävar efter att bli bättre och nå sina mål. Hon inspirerar mig till tusen när jag ligger på sofflocket. Ahum. COOLAST.
2. Ida – Hon pluggar heltid, säljer fina doptavlor på Etsy, tar hand om två busiga pojkar, tar jättefina foton och har ändå tid och hjärta att vara världens omtänksammaste. Det enda minuset är att hon bor lååångt bort i Canada!
3. Elma – Elma har fått jobb på radio. För att hon är bäst. Hon har världens finaste Dino och en lillasyster i magen. Hon hittade mig och vi följdes åt när vi var gravida. Jag vet att det här är en kreativ utmärkelse men jag avgudar Elma.
4. Maria – Världens bästa, smartaste kompis. Hon kan fota, hon kan göra hemsidor, hon kan skriva, hon kan ha långa samtal om vad man ska göra med framtiden, hon kan, ja nästan allt faktiskt. Fast hon är ganska dålig på att laga mat.
5. Jennie – Hon tar världens bästa foton och jag som inte ens gillar poesi (fjanteriii) älskar hennes dikter!
6. Maja – Jag vet inte hur jag hamnade på hennes blogg men hon skriver så bra. Om allt.
7. Anna – Jag hittade hennes blogg för inte alls längesen men det är den jag uppdaterar flera gånger per dag för att se om hon skrivit nåt. Jag fastnade för hennes fina ord om det svåraste som finns, att vara svårt sjuk med allt vad det innebär i form av smärta, familjerelationer, ork och rädsla när man har en liten dotter och en älskad man. Hon är obeskrivlig.

Puh!

*puff*

Den här bloggen är så död.

(Nike och Voffi)

Hon vill så mycket vår lilla. Just nu så sitter hon på rumpan och försööööker sträcka sig för att få tag på leksaker vilket går si så där. Då blir hon förbannad och försöker studsa på rumpan, går också si så där. När hon sträcker sig framåt för att på nåt instinktivt sätt börja krypa så är en benet i väggen. Trauma. Och när hon väl lyckas hamna på mage så kommer hon ändå ingenstans. Nyckelordet här hemma är nog frustrerad.