Jag har tänkt att jag ska uppdatera flera gånger men det blir aldrig av. Vi har i alla fall flyttat från JP Resort till Koh Tao Regal Resort, ett ”5-stjärnigt” nybyggt hotell med 3 pooler och nära till stranden. Tyvärr är det ett fuskbygge utan dess like, stackars ägare säger jag. Personalen består mestadels av småkillar och småtjejer så det är lite lekstuga över det hela. Vi hittade ett familjerum med två rum och sängar till oss allihopa så vi är i alla fall hyfsat nöjda. Det är bara den 5-stjärniga stämpeln jag opponerar mig mot. Och att de nästan aldrig får en beställning rätt.
Anyway, jag längtar inte direkt hem än men jag är sååå trött på thaimat! Efter min 1-dygnsmagsjuka så är jag verkligen inte ett dugg sugen (kyckling med cashew, nej tack). Det som ska bli skönt med att komma hem är att vi alla kommer ifrån varandra lite då, ha ha! Stella är inne i nån begynnande 3-års trotsperiod och igår hade jag lust att ge bort henne till första bästa thailändare, hon var väldigt billig! Det blir inte mycket av egentid och det märks efter ett tag, jag blir rätt bitsk.
Vi hyrde fyrhjulingar och har puttrat runt med ungarna på ön och eftersom jag varit hotelletaren så har jag kollat in massa hotell. Jag är liksom inte nöjd. Helst vill jag ha en stor bungalow med två rum precis vid stranden där det ska finnas skugga och fin, fin sand. Hittade nästan det på Bow Thong Resort men det är tvärbokat hur länge som helst. Har en massa mer att skriva men jag märker att jag bara GNÄLLER så jag slutar för stunden. Imorgon åker Jonne och Stella och fiskar och nån dag framöver ska vi snorkla vid Nang Yuan-ön och sen vid Shark Bay. Uppenbarligen finns det tjurhajar här. *svälj* så jag får se om jag vågar hoppa i där borta. De har inte bitit nån än men nån gång ska ju vara den första menar jag. Speciellt när vi har dnu-dnu-hajenfilms-skadade Lena i vattnet. De är så läskiga!

Ibland undrar jag om vi inte var lite masochister när vi bokade resan till Thailand för att resa med två småbarn är inte en walk in the park direkt. Vi har såklart med oss alldeles för mycket saker och att sen åka färja och på med alla grejer varav två helt värdelösa barnvagnar. I’m sorry men jag avskyr Brio Race av hela mitt hjärta och paraplysulkys funkar som sagt när man inte behöver tampas med 20 cm höga trottoarer. Anyway, vi kom i alla fall fram till Koh Tao och ön när oerhört vacker. Och oerhört liten. Vi hamnade på en resort med en bar som spelar musik 30 meter ifrån oss och vägg i vägg bor ett gäng galna italienare. Ha ha!
Vi bokade två nätter bara och Jonne är just nu ute och rekar. Jag pushar för alla resorts där man inte ser en kotte så långt ögat når medan han jabblar om att ”ha nära till allt”. Just nu bor vi 50 meter från stranden så imorgon blir det tokbadning i alla fall. Det är underbart fint i skymningen och hade jag varit singel och barnlös hade jag älskat det. Nu vill jag bara att de ska sänka musiken. Om ni ursäktar mig så ska tantalura gå och leta efter öronpropparna.

Kom på en sak som jag inte tycker är så himla trevligt med thailändarna! De verkar helt sakna nåt filter över vad som kommer ut ur munnen. Vet ni hur många gånger jag fått frågan eller påståendet: Oooh new baby! här?
Fler gånger än vad som känns roligt just nu, så jävla tjock är jag faktiskt inte!
Man tycker kanske att de borde tänka att minstingen är tio månader så en till kanske inte riktigt är på tapeten men nej, nej. Igår när vi skulle gå så kollade en tant ner i sulkyn och sa: Oooh big baby! Big baby!
Nike är allt annat än stor för sin ålder så jag höll väl inte direkt med.
Thaichildren very small, she is big baby! utan att ens ha frågat hur gammal hon var. När hon fick veta det så sa hon ändå att it’s a big baby medan andra thailändare trott att Nike var runt 6 månader…
Inte för att det spelar nån roll så men jag blir ändå putt på nåt sätt, ha ha!

Har tänkt till lite här och funderar på om jag kanske kan börja med tae kwon do igen när jag kommer hem. Blir lite pusslande med tiderna men what the heck. Kollade på doulakurser igen och det har precis varit en så jag vet inte när nästa är men den ska i alla fall jag vara med på!

Systrarna Bus

Jag spenderade gårdagskvällen med att sitta böjd över toalettstolen och vända ut och in på mina tarmar. Inte så trevligt. Det tråkigaste var att vi satt oss på en fin och svindyr restaurang men fick ta med oss huvudrätten i en doggybag hem istället. Dessutom fick jag inte smaka en tugga ens av mina australiensiska lammkotletter, men Jonne och hunden uppskattade dem i alla fall.
Hunden ja, han är ett kapitel för sig. Den lilla sötnosen nästlade sig in hos oss redan första dan och delar tiden mellan oss och vad vi tror, hans andra familj. Hur vi ska kunna åka härifrån utan Voffi är för mig en gåta, han är underbar, genomsnäll och så fin! Ungarna är tokiga i honom och varje gång Nike ser honom så piper hon upphetsat. Han brukar låta henne dra honom i pälsen, nosen, ja allt utan att röra en min och varvar det med att slicka på henne lite varstans vilket får henne att gapskratta.

Närbild på stora bus som stundtals kan vara något påfrestande för tillfället. Begynnande 3-årstrots?

Me and Skrutti. Kom fram till att om det nånsin ska bli några foton på mig och kidsen tillsammans så får jag ta dem själv. Har lagt upp lite nya bilder på Flickr men inte orkat skriva rubriker.

På torsdag lämnar vi Koh Samui och drar till Koh Tao. Tänkte åka till Koh Tao Resort och se vad de har. Om det blir för dyrt så bokar vi en natt där och letar vidare efter en fin bungalow på stranden.

Tjohoo!
Äntligen har vi fixat mobilt bredband! Fast jag kan ärligt säga att så mycket har jag inte saknat nätet. Koh Samui är mycket större än Koh Lanta. Och mycket ocharmigare också tycker jag. Det är lite för mycket resorts, för mycket människor, ja lite för mycket av allt. Thailändarna har inte den där genuina glädjen här känner jag med undantag givetvis och det är bullrigt och stökigt och… tja not my kind of island.
Jonne vurpade med moppen andra dan och skrapade upp ett rejält sår på handen så han kan inte bada. Förhoppningsvis så läker det på ett par dar. Annars har vi highlife och det går förvånansvärt bra att bo två familjer tillsammans. En sak jag inte rekommenderar är att åka till deras tigerzoo och akvarium… 1700 baht åt skogen på rent djurplågeri säger jag. En stor haj i en minimal bassäng. Instängda tigrar som enligt skylt ”hade större utrymme bakom”. Var då undrar jag? Vidrigt.
En elefant fastkedjad som man kunde fotas ihop med för 100 baht…
Anyway, I’ll be back!
Funderar på var vi ska ta vägen om en vecka när vi ska härifrån.

Lillfjunet är nyklippt och ser ut som en liten Mao. Borta är de ostyriga lockarna och jag är väl inte helt nöjd men det var absolut nödvändigt. Hon svettas som bara den och ser ut som en prickig korv stackarn så allt som kan underlätta för henne är bra. Kommer nåt foto sen. Annars så lever hon highlife. Till skillnad från fega storasyster så protesterar hon högljutt varje gång vi ska upp ur vattnet. På väg ner så låter hon som en blandning av en upphetsad apa och uggla. Jag hade en vision av att sätta henne i sanden och leka och klämma lite vilket lät bra i teorin. När Nike sätts i sand så förvandlas hon till sandätarmonstret, allt ska in. Man tycker att hon borde fatta vinken efter första tuggan, att det kanske inte smakar så gott men nej, nej.
Om två dagar åker vi till Koh Samui och möter upp ett par vänner. Vet inte hur det blir med uppkopplling där men det märker ni väl.

Ibland finns det inte så mycket mer att göra här än att shoppa men man tröttnar lite grann på det också. Hälften av kläderna kan man ändå inte använda hemma. Fast jag hittade en ursnygg brunturkos bikini som faktiskt sitter hyfsat förutom att försäljaren av rislampan trodde att jag var gravid. Ehm, tack för den. Iofs hade jag inte bikinin på mig då men jag har iaf inga illusioner om att jag ser ut som en Baywatchbrutta på stranden.
Köpte 4 par byxor till Stella som hon kan ha på sommaren i skön stretchlycra. Alla kläder jag själv har i det materialet älskar jag så de blir nog bra. Annars så hoppas jag på bättre shopping i Bangkok sen. Känns lite dumt att shoppa järnet här om man sen hittar mer svenskanpassade kläder där. Har inte varit hos nån skräddare och funderar på att strunta i det för jag vet inte riktigt vad jag skulle sy upp. Använder ju inga kostymer, klänningar eller annat ”välsytt” nu. Annars gillar jag thaistilen på kragar och sånt så jag får se. Nån thaiklänning fast i grå bomull kanske?

Tänkte bara skriva en kortis om det jag märkt när vi rest så långt med ungarna. Att boka en korg till Nike på flyget var ovärderligt. Om jag skulle bli tvungen att sitta tio timmar med henne i knät så hade jag nog hängt mig i syrgasmasken. Vi köpte tre nya böcker och lite leksaker till Stella att ha på flyget vilket funkade bra. Både hon och Nike skötte sig faktiskt exemplariskt. Det jag saknade på resan som är lite svårt att ha med från scratch var vatten. Man får det på flyget men det känns så dumt att hela tiden be om en mugg med vatten som man dricker upp på två röda. På hemresan lär vi köpa det så fort vi kommer åt. Om jag behöver resa med vagn igen så skulle jag nog hellre ha en med stora lufthjul för man går oftare i sanden än vad man tror.
Nike äter det vi äter men jag hade med mig gröt och Digestivekex och majskrokar. Det jag saknar är en matstol. Vi är hemma rätt så mycket så en Sack ‘n’ seat eller en sån man hänger på bordet hade varit guld. Har inte sett några att köpa här. Tog med mig en nappflaska och i efterhand hade det nog varit bra med några till för det är ett evigt jagande efter den. Finns att köpa här men det känns som ett onödigt köp när man har massa hemma. Tog inte med mig nåt myggnät till vagnen men det har gått hyfsat ändå men jag har inte hittat nåt här så det är också ett tips. Stella har ett par UV-kläder som är mer som vanliga kläder och nu i efterhand så hade jag nog hellre köpt såna till Nike också för hon blir så varm. Nästa gång lär jag köpa en långärmad UV-tröja istället för kortärmade och ha badbyxor till. Kommer inte på nåt mer nu men om ni undrar nåt så fråga på!

Vi har suttit inne hela dan för att hålla oss borta från solen men lagom till solnedgången så kom vi ner till stranden och såg den gå ner. När det blivit mörkt så fanns det en försäljare av nån neonliknande leksak och en som sålde rislampor som man tänder på och skickar upp. Jag valde att göra det och försäljaren sa att det var för ”good luck” men jag tänkte att jag skickar upp den till pappa.
Jag & Stella stod på stranden och såg den åka upp och jag sa till henne att vi skickar upp den till morfar och frågade om hon kom ihåg honom.
- Mhm. Jag vill träffa moffa!

Just då kändes det som om jag skulle kunna dö på fläcken. Försökte förklara att det inte riktigt gick men att morfar var ”där uppe” och säkert skulle bli glad när han får vår hälsning. Ibland så vill jag bara lägga mig ner och sparka med fötterna och vråla som ett barn för jag vill också träffa morfar. Han fattas mig mer och mer.
Att man glider runt i Thailand på semester hjälper liksom inte.

Fördelen med att ligga sex timmar framåt i tiden är att man kan lägga upp foton på Flickr, säga att man redigerar dem imorrn till en kompis och sen sitta här när det är vargtimmen i Sverige.

På väg till Koh Rok med speedboat. My god vad det guppade stundtals! Men glada är vi ändå.

Igår var vi på Koh Rok. Stranden var så fin, en riktig paradisstrand. Sanden var så finkorning och len, jag har nog aldrig varit med om nåt liknande. Iofs har jag knappt varit nånstans men ändå.

På ön finns det rätt stora ödlor. Stella tyckte de var lite läskiga och jag bemödade mig inte ens om att visa Nike dem, känns som om de skulle kunna äta upp henne i ett nafs!

Vi snorklade litegrann och det finns en del fina fiskar! Stora akvariefiskar, vita rockor och stora stim som cirklade runt en. Nu är en av gångerna jag önskar att jag hade en undervattenskamera. Vi var rätt nöjda allihopa.

Ungarna däckade på vägen hem, helt färdiga. Idag tar vi det lugnt för Stella brände sig på underarmarna. Vi glömde smörja in henne en gång till så hon fick tom blåsor. Inte roligt, man känner sig inte som praktmorsan precis.

Jag ser verkligen ut som ett miffo på alla foton vi tagit. Jag får väl trösta mig med att jag inte lär bry mig ett skit om tio år när vi kollar på dem men det är inte så kul. Tänker inte förvandla det här till klagobloggen men jag säger det här en gång. Jag är så missnöjd med mig själv nu. Jag gick ju ner allt som jag gått upp med Nike men nu under julen la jag på mig två kg. Och visst, det finns de som väger mer men nu är det jag som ska klaga. Jag är så oformlig i kroppen och egentligen så vill jag väga runt 55 och det är typ 9 kg dit nu…
Det är inga fantasimål jag sätter upp heller, jag är bara runt 159 cm lång. En sak som är lättare i Thailand är att det är lättare att undvika godis även om de faktiskt har svindyrt importerat Haribogodis här. Men när jag kommer hem är det dags att ta tag i det känner jag. Måste sockeravgifta mig och få upp nån grundfixning, är så trött på att hasa runt i träningsbyxor och hästsvansen varenda dag. Känner mig så ful hela tiden…
Så! Slutklagat!

Vi slöar på. Igår fick jag massage på stranden och idag går jag som en ledbruten anka. Jag vet inte jag. Massage ska väl vara skönt? Idag lyckades vi bränna oss lite allihopa så vi tar det lugnt men imorgon blir det utflykt med speedboat (OMG) till Koh Rok.
Igår blev världens bästa lillasyster tio månader. Det firade hon med att faktiskt vinka medvetet åt allt och alla, lite sådär drottninglikt. Hon sitter hyfsat, äter det mesta, har inga tänder, rullar runt men kryper icke och pratar som en liten fågel. Ett bestämt mamma är det som hörs mest.