Läste 31 december och blev lite chockad. Var det verkligen så länge sedan jag uppdaterade? Man kommer ur bloggandet rätt fort när man pausar. Inte planerat men ändock.

Den 13 mars fyller min lilla hoppsanunge 3 år. Hur i hela friden är det möjligt undrar jag? Stora fyller 5 i maj. Det känns verkligen helt galet. Är jag mamma till en 3 och 5-åring? Apropå barn så längtar jag så förtvivlat efter en 3:a. Känner mig inte alls färdig med den biten. Trots att jag verkligen inte diggar att vara gravid så finns det inget som slår känslan att känna små sparkar inifrån magen och veta att man bär ett litet mirakel under sitt hjärta.
Dessutom är det världens bebisboom på jobbet. Jag skojar inte. Sen jag började så har 3 blivit gravida och vi är bara ca 25 som jobbar där.

En annan sak som är helt galen är att det den 8:e januari blev 3 år sen pappa dog. Hur är det möjligt? han har aldrig träffat Nike men det glömmer jag titt som tätt. Jag tänker fortfarande att jag ska ringa honom, att han kan hjälpa mig med uteplatsen i sommar, att han kommer gilla grytan jag lagar, att… och så finns han inte där. Jag kan inte beskriva känslan, det går inte. Man känner bara att nåt fattas. Jag kan fortfarande börja gråta om jag börjar prata med nån om att pappa är död. Andra gånger så kan jag säga det utan att jag får tårar i ögonen. Mestadels för att jag försöker att inte tänka på vad jag säger.
Bloggen kanske heter Blah Blah och jag kan vara nog så oseriös emellanåt men jag märker ett mer markant behov av att skriva innerligt. Ingen bryr sig egentligen om var jag köpt min tröja (OK, ironiskt men ni hajar). Men kanske hjälper det nån annan när man skriver om sina egna känslor?